Mormor

Ibland kan det vara lite läskigt. Du vet när du tänker på någon och helt plötsligt så hör denna person av sig. Den skickar ett sms, ringer eller skriver till dig på facebook. Det händer mig inte speciellt ofta, men det hände idag.

Min fina kusin Robert har åkt till Afganistan för att tjänstgöra som tekniker (tror jag att det kallas) och jag trillade in på hans FB:s sida. Där ser jag en statusuppdatering från i morse där han för första gången skriver där nere från. Han skriver att han har det bra osv. Jag läser kommentarerna han har fått och börjar skriva min. "Hej! Härligt att höra av dig. Får nog ringa Mormor (Farmor) och säga" - dit hann jag innan min mobil ringde. Vem var det? Mormor förstås. 


Det som måste tilläggas är att min mormor är sämst på att ringa. Hon har i alla år, i alla fall de senaste åren trott (verkar det som) att telefonen bara fungerar åt ena hållet. Man måste helt enkelt ringa henne. Idag var det nog en av de få gångerna som hon ringde mig utan anledning. Jag fyller inte år, jag har inte blivit faster, jag har inte namnsdag och inget speciellt har hänt. 

Min mormor har helt klart gjort min dag. Min älskade lilla, lilla mormor. Jag längtar efter henne och önskar att hon inte skulle bo så långt bort. Att hon inte skulle behöva vara så fasansfullt ensam. Det gör ont inombords om man tänker på det för mycket. 

Därför hoppar jag över de känslorna och försöker hitta motivationen till att skriva klart mitt personliga brev och mitt CV. Nu ska det sökas jobb!