Trettonhelgen

Är en helg som jag älskar. En helg som har en fin tradition med sig. Sedan min Farfar dog, 1998 så har vi inte längre firat jul tillsammans med min Farbror och hans familj. Innan så firade vi varannat år i Luleå hos min Mormor och Morfar och det andra året hos min älskade Farfar i Utby. Utby ligger utanför Trollhättan. Min Farfar bodde typ granne med min Farbror + familj men också med min Faster och hennes familj. Så vi samlades hos Farfar och firade julen tillsammans och sen på kvällen åkte mina kusiner till deras morfar respektive farmor och farfar.
Men när Farfar dog så har vi slutat med att åka ner till Utby. Mina kusiner har firat med släkt som vi inte är släkt med. Så sedan dess har vi börjat med trettonhelgen. Trettonhelgen betyder nu att vi samlas i Katrineholm. Inte både min farbror och fasters familj, men min farbror Mårtens plus bihag. Vi firar julen då tillsammans i stället.

Så i fredags var det dax. Då kom familjen Josefsson upp från Utby till lunchtid och sen kom Viktoria och Mikael från Stockholm några timmar senare. Helgen har bestått av god mat, skratt, skidor (på TV), mys med Frans, promenader och något som verkar vara en eller kan bli en tradition; Familjefys.

Våra familjer, Josefssons familjerna är riktiga vinnarskallar kanske jag kan kalla det. Vi gillar att träna, gärna hårt. Micke har kommit in i gruppen lätt, han är av extremt psyke och fysik. Henriks Elin har inte riktigt samma intresse som resterande av oss ungdomar, så hon avstår gärna. Men vi andra, vi ska helst träna. I höstas när det var dags för All helgona traditionen då vi samlas i Utby så blev det både löpning och boxning.

Igår blev det familjefys som Micke tog på sig ansvaret för. Det blev alltså lite arme/insatsstyrka/polis stil på det hela. Började med löpning ner till Östdals Hage, där vi sprang på led där siste ska springa om alla och placera sig först i led. Sen blev det att man skulle springa med höga knän och snabb frekvens medan ens partner skulle hindra en att komma fram med att hålla i ens höfter och hålla emot bakifrån. Sen blev det "bära bruden över trösken" = bära sin partner som en brud och helst springa samtidigt. Sen skulle vi vara tre och tre och den i mitten skulle streta emot och de andra två skulle dra den i mitten framåt. Man var ett lag och alla skulle i mål samtidigt. Det fortsatte med övningar såsom, bära en kamrat på ryggen, springa med en pinne på raka armar + benbeöj med pinnen, släpa en kamrat baklänges, lyfta Patrik högt upp i luften och springa med honom på raka armar (alla tillsammans), armhävningar, springa baklänges, raka boxningsslag, boxningssparkar, bruden över trösken (igen), klättra tre varv runt din kompis, grodhopp, burpees.
Vissa som åkte ut mot Östra Vingåkes kyrka i lördags måste inte ha trott sina ögon när de såg 6 människor stå/ligga på knä och brottas ute på en åker. Japp, det var vi. Sen sprang vi igen där siste skulle springa längst fram i ledet, denna gång med två stora stenar i händerna. Att springa med raka armar är inget jag rekomenderar, det gör ont. Sen blev det backträning i fyra omgångar innan vi sprang i samlad trupp hem till Kvarnängsgatan igen.

Våra föräldrar hade slagit vad om vem som skulle komma sist, men vi alla kom samtidigt. En för alla, alla för en. Så är vi. Fast riktiga vinnarskallar är vi allt, dessa Josefssonare (+ Nilsson).
Slänger in en bild tagen innan vi gav oss av.
Efteråt så firade vi med bastu och 3,5:or. Riktigt gott, och snacka om att man var slut sen. Lite mat och sen så var man redo för sängen. Måste ju erkänna att jag gillar sån träning. Gruppträning och vi körde igenom kroppen utan ett enda gymredskap. :) Nu har alla lämnat Katrineholm och i morgon åker jag och familjen Skogens/Josefsson tillbaka till Uppsala och vardagen. Nu är det dax för studier igen och min sista termin i Uppsala.