Igår när jag satt på en inte så intressant föreläsning så började jag läsa ett dokument som jag har på datorn. Ett brev från Bradon, en av de två killarna som jag reste med i Nya Zealand. Han skrev ett underbart fint brev till oss tjejer efter vår tid tillsammans. Det gick rakt in i hjärtat och gör det fortfarande. Så under en tråkig föreläsning fick han mig att sitta och småskratta (egentligen ville jag skratta högt men jag tror inte min föreläsare hade uppskattat det eftersom hennes ämne inte var något att skratta åt). Brevet är egentligen på två sidor, men tar bara med den del som enbart handlar om mig. Kanske lägger jag ut resterade delar en dag då jag behöver mer pepp.
Anna- The crazy glue that held the Swemerican Mobile Disco together. You were by far the most proactive and responsible one of the group. You made so many things happen, I dont think we would have had nearly as successful a trip as we did without you, I cant thank you enough. You were my psuedo girlfriend when it came to checking into the campervan sights; I reckon we look like a pretty convincing couple honey! Thank you for putting up with me laughing in my sleep and stealing all the covers, Im working on that. The second half of the Orienteering team that kept us on track the whole trip; your Uncle would have been proud! I hope you keep working on your football spiral, it was coming along quite nice and lord knows you were determined to get it down perfect.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar