Jag har jätte svårt för något just nu. Jag klarar inte av en helg utan planer. Jag blir rastlös, deppig, orkeslös och stressad av att göra ingenting. Veckorna går bra. Då blir det oftast träning och någon kväll i soffan. Inte speciellt socialt det heller men jag gör något iaf.
När jag får denna känsla så känner jag mig otroligt ensam i Stockholm. Hade jag varit i Uppsala skulle jag kunnat höra av mig till så många och jag hade bott med Malin. Då saknade jag mer att ibland får vara ensam i lägenheten.
I Stockholm har jag inte mina allra närmaste vänner. Jag har inte det stora sociala nätverket som jag hade i Uppsala och jag saknar det.
Igår var jag rastlös, uttråkad men med ingen lust att göra någonting. Att sitta ensam hemma en fredagkväll är nog något riktigt hemskt för min del. Men jag måste lära mig. Lära mig att göra ingenting och njuta av det.
Som Karin sa till mig: "Du får inte tänka på det som att du inte har något att göra utan att du äntligen inte har något att göra och bara kan ta det lugnt!"
Jag övade i kanske 30 minuter innan min kära kusin Viktoria insåg att jag behövde sällskap och bjöd in mig på fredagstacos-mys hemma hos dem.
Kladdkaka och en film senare somnade jag gott i deras extra säng.
Jag är glad att jag har dem. Även om de bor lite långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar