Funderingar

Ibland fylls jag, kanske allt för ofta av en rastlös känsla. Jag vet allt för ofta inte vad jag vill, vart jag är på väg eller ibland om mina val är rätt. Ibland kliar det i fingrarna så efter att göra något helt annat. Bara ta sin väska och boka en enkelbiljett någonstans. Leva livet dag för dag. Samtidigt vet jag att gräset inte är grönare på andra sidan. Jag vet att jag skulle tröttna på att leva i en resväska, samtidigt så skulle jag nog njuta mer idag än vad jag har gjort förr. Jag kommer leva med min garderob i större delen av mitt liv. Jag behöver inte sakna det.

Jag har helt enkelt en inre längtan om att se mer av världen. Resa, uppleva och göra något annat. - tror jag.

Ibland infinner det sig en känsla av ro i mitt bröst. Som just nu. Jag sitter i en tyst avdelning på ett X2000 tåg som ska ta mig hem till min hemstad. Jag sitter vid fönstret och ser ett grått, snöigt och vårigt Sverige utanför fönstret. Det kanske inte ser så vårigt ut. Men jag har sett vårens första blommor, jag vet att de finns under den nyfallna snön. Jag vet att snart är den här. Min älskade vår.

I mina hörlurar spelas en lista med "soft"-musik. Robyn, coldplay, death cab for cutie, U2, Anna Nalick, Damien rice, kent,Tracy chapman, Lars Winnerbäck, sia, the fray, foo fighters och cardigans - går på repeat. Ett lugn infinner sig.

Jag är här. I ett snöigt Sverige och jag ska njuta. Man lever här och nu. Idag ska jag få träffa fina människor. Jag ska träna och jag ska dricka vin. Jag ska få äta mammas mat och ikväll ska jag äta tårta. Man kan inte göra annat än att njuta.

Även om igår, inne på restaurangen Koh Pangang drömde mig bort till främmande länder med okända människor och en massa äventyr. Det får jag ta en annan dag.

Allt ordnar sig.