Årets första cykeltur

Jag har bävat. Jag har tvekat. Jag har varit opepp. Jag har inte velat ge mig ut själv.

Men idag tog jag tag i saken. Jag tycker alltid det är jobbigt att starta upp någonting själv. Det var samma känsla och samma problem när jag skulle ge mig ut och prova rullskidor för första gången. Jag bävade och tvekade innan jag till sist gav mig ut för jungfrufärden.

Jag har cyklat förut. Jag har nog cyklat i 2 år nu kanske. Jag provade en gång när min bästa Malin kom förbo mina föräldrars hem en dag med sin sprillans nya cykel. Hon ville visa den för min pappa som har cyklat flera vättenrundor och tränar rätt så mycket. Hon kom och visade varav Pappa kläcker kommentaren "Anna, du ska inte följa med henne på en sväng då?" Varav jag tvekar (förstås) men gör det.
Det finns då en sak som jag tycker är bra med att vara lång. Eller rättare sagt, med åldern har jag accepterat att jag är lång. Man är ju som man är och att vara lång är inte fy skam. Man behöver inte stå på pall när man ska tvätta fönster, vilket gör att proceduren går mycket snabbare. Man kan se bra på konserter. Man kan nå saker och använda hyllor till max. Osv..
Det som var bra med att vara lång denna gång, plus storlek på kropp, händer och fötter, var att jag kunde använda min Pappas saker. Visst allt passar inte som handen i handsken, men det fungerar. Så jag drog på mig Pappas utrustning och tog en sväng med Malin. Jag var nog såld direkt. Sen har det fortsatt. Pappa har köpt en ny fin cykel (Hans 60 års present från släkt/vänner och han själv) och jag har kunnat ta hans gamla, sletna cykel från biltema. Men den fungerar och just nu är jag verkligen inte gjord av pengar så det funkar. Jag tänker mig att i höst/vinter om jag lyckas skaffa mig ett jobb så ska jag köpa mig en alldeles egen racer.

När jag hade fått på mig all utrustning (pulsklocka och pulsband, tröja som transporterar bort svetten, cykeltröja, cykelbyxor, varma löpartights, vindtäta byxor, väst, vindtät jacka, reflexväst, turtelneck, mössa, hjälm och handskar plus iphonen påslagen med rätt app och musik i öronen) då kommer världens regnskur. Jaha, vad gör man? Jo man sätter sig i full mundering och pratar med finaste kombon. Plus att vi stod vid dörren och lyssnade på hur våra grannar skrek på varandra. När det sen började klarna så gav jag mig iväg. Solen sken, det fanns även stora regnmoln jag blev skitig och fick hejja på en annan cyklist som sakta körde om mig.

Det var riktigt underbart och nu kommer det inte dröja så länge tills jag ger mig ut igen.
I Love IT!

Jag vet inte om jag har sagt det. Fast det kanske märks. Jag började med tjejvasan. Den 9 juni är det dags för tjejvättern tillsammans med Rebecka, Malin och Sara. Malin hänger på oss kusiner. Sara är veteranen och förra året cyklade hon 33 mil innan loppen så nu har jag ett mål. Hon har tänkt att köra 2 st 4 mils pass i veckan, så det har jag också tänkt att försöka göra. Samtidigt som jag ska försöka ta mig till badhuset för att simma och styrketräna så att benhinnorna håller och jag kan arbeta bort gäddhänget. (Emma S - om du har bra armövningar - let me know!) Plus att jag ska försöka springa nu när våren närmar sig med stormsteg (kanske jag inte ska säga nu när de hotar med minusgrader och snö).

Rebecka hade som mål att bli träningsnarkoman. Jag försöker hänga på hennes race - men hon är en liten duracellkanin så det kan bli en svår match.

En bild efter turen - jag är sjukt nöjd! Det firades med Ugnspannkaka med fina kombo-Malin och sötis Vickan. Sen kollade vi på tjockis-TV och såg hur duktiga alla hade varit på Biggest Loser. Så himla duktiga. Jag blir imponerad och inspirerad!

Nu är det dags för mig att krypa ner i sängen. Imorgon ska jag och Malin (inte tränings-Malin och inte kombo-Malin, utan lärar-Malin) träffa vår handledare och förhoppningsvis bli klokare angående vår uppsats. Vi är ju rätt kloka idag, men man lär hela livet. Innan vi ska träffa honom har jag tänkt att jag ska hinna tvätta samt åka och väga mig hos VV. Vet dock inte om jag vill. Jag har varit allt för dålig med att räkna och skriva upp. Jag måste börja skärpa mig nu om jag ska gå ner de sista kilona. Imorgon blir en ny dag, eller från och med nu ska jag vara duktig och ge allt. Går det inte då, då går det inte. Men jag måste försöka på riktigt för att nå mil målvikt.

Nehe, nu behöver jag min skönhetssömn. Godnatt!