Gammal vänskap växer inte på träd

Jag vet, jag borde plugga. Min blogg har aldrig varit så här aktiv som nu. Förra perioden av tentaplugg var jag uppe i Sälen och åkte snowboard och längdskidor och kollade på os istället för att plugga. Denna gång bloggar jag.Förra helgen var jag som sagt hemma i Katrineholm. Ganska mysig stad faktiskt. Skönt att komma hem dit. När jag var där så träffade jag två av mina favorittjejer.

Elin och Julia.

Elin och jag går way back. Dagis. Vi gick på grannavdelningarna, och jag fick vet att det var fröknarna som förde oss samman. Det var i alla fall ett bra beslut av dem. Anledningen till detta var att mina kompisar som jag hängde jämt med; Henrik och Markus och en del med Emil. De hade insett att jag var tjej och ville inte längre leka med mig. :( Hemskt var det. Ledsen var jag har mamma berättat. Att det tog dem några år att komma på det, var väl att jag inte var speciellt "tjejig" när jag var liten. Jag tror att det lätt blir så när man har en äldre storebror som man ser upp till. Jag ville ju vara som han, leka med allt han lekte med. Mina favoritleksaker var mina turtles-gubbar. I alla fall så fick jag börja leka med Elin. En vänskap började som lever än idag. Hur underbart är inte det?

Vad som är ännu häftigare är att hon idag är mamma. En underbar mamma till lilla söta fina Julia. Förstå att min gamle vän, min vapendragare i många år har gått och skaffat sig en liten liten människa. När jag var hemma förra helgen var jag förstås och hälsade på dem. Bästa av allt är att de bor nära där vi växte upp, alltså nära mina föräldrar. Bara en 5 minuters promenad är jag hemma hos Elin och hennes man. När jag var där hade jag förstås med mig min nya tekniska favorit (ja, jag är en pryl-nisse). Här är en underbar bild på en underbar tjej.