Starkt

Jag läste nyss på en gammal kompis blogg. Hon skrev om att bryta upp från ett förhållande för att man inte längre är kär, utan att man är tillsammans för tryggheten.
Det tror jag på något sätt är min värsta mardröm. Eller nått som jag aldrig vill hamna i.
Att man är kvar i något bara för att. Härom dagen upptäckte jag (genom Fb) att ett par, som jag aldrig trodde skulle göra slut, har gjort det. Allt jag såg i det förhållandet var trygghet (inte för att jag var speciellt insatt), men jag stirrade mig blind på det. Tillsammans bara för att. Varför liksom?
Varför ska man nöja sig? Varför ska man stanna vid något som är bra, när man kan få något som är super bra, underbart.

Jag är verkligen ingen expert och jag skulle nog säkert kunna hamna i samma situation. Men jag hoppas att jag inte gör det. Att man är tillräckligt stark att bryta sig loss, att våga ta steget.

Men för några år sedan, så skulle jag nog inte tänka på samma sätt. Jag skulle nog ha kunnat nöja mig. Men tack och lov så gav jag mig ut på en resa som förändrade mig. Lärde mig om livet och gjorde mig starkare. Jag öppnade ögonen och fann en helt ny värld.


Jag är evigt tacksam för det.
Jag vill aldrig nöja mig med något som inte är helt rätt.
Man lever bara en gång (vad jag vet) och det ska man ta vara på!