Sömn is the shit?!

Det fick jag nyss som sms av min kombo.
Jag är trött, kommer ändå inte få något vettigt gjort, så det kanske är lika bra.

Men är sömn the shit? Ibland JA!

Men jag kommer i håg en tid, där det va andra bullar.
Speciellt när jag var i Usa, under min tredje gång när jag var där.
Alltså tiden när jag var där under tre månader och hade min kombo i Boston och min Räv i New York. Och jag levde på måttot, "Sova kan man göra när man kommer hem till Sverige!"

Det var galna tider. Jag var ute 4-5 gånger i veckan. Kom hem sjukt sent, körde bilen (opps) sakta upp för uppfarten eller blev hemkörd av någon snäll amerikanare. Sen smög jag ner genom garaget in genom källardörren som har en högljudd klocka på sig. Sen in i mitt rum o däcka i sängen. Eller så sov jag hos min vän i Salem (som jag kanske inte skulle egentligen sova hos, men jag, jag har ju ingen karaktär!).

Det bästa med allt var ju att jag var där för att ta hand om barn. Brendan och Julia. Göra dem frukost, fixa dem i ordning och köra dem till skolan. Ta sig upp efter 3 h sömn och fixa. Sen hem och däcka i sängen.
Det var nog ända perioden i mitt liv som jag va bra på att ta naps. Kanske inte så konsigt med en hosta som aldrig gav sig och för lite sömn på sömnkontot.

Min värdmamma var inte så glad på mig. Inte för att jag kom hem sjukt sent o väldigt sällan nykter (jag smög nog väldigt bra!!) Utan för att jag inte vilade. Sen va jag hemma på dagarna och hostade så jag nästan dog.

Men det var så värt det! Oj vad kul jag hade.

Vilka äventyr de 3 månaderna i Usa gav mig.
Jag träffade Malin.
Jag träffade Räven (Ida).
Ardie hjälpte mig att ha ordning på mitt kaos.
Att ha Ida och sen Ardie i NYC var min räddning när jag drog ner mig själv för långt ner i träsket som jag alltid lyckas finna, vart i världen jag än vänder mig.
Sen fann jag Dan, Nate, Justin o då förstås Brendan (som faktiskt till slut va något bra).

Men i dag. I mitt liv nu, så är nog sömn the shit.

Jag säger godnatt och undrar om någon förstår ett ord. Tveksamt.

Sleep tight!