Igår kväll så satte vi igång, jag och världens bästa granne stack ut på (min) första löprunda för i år. Oj vad det var tungt, men det är därför man ska springa med någon som inte ger upp lika lätt som en annan. Hon pushade mig igenom de hela 4 km som vi sprang.
Och det är mycket för att vara jag ska jag säga. Att springa i 22 min utan att stanna är nästan för bra för att vara jag. Jag ville ge upp så många gånger, men hon stoppa mig.
Way to go!
Nu ska man bara palla sig ut igen och igen och igen för att komma i form. Finally.
Att ha en träningskompis är så bra, det ger så mycket. Speciellt när man känner att man inte orkar gå utanför dörren när man har kämpat med plugget hela dagen. Då är det oftast bara basketträningar som kan få iväg mig. Man kan ju inte svika laget liksom.
Träningsvärk? Lite, men jag vågar inte ropa hej ännu. Kan ju komma senare.
Nej nu ska jag skriva klart min lektionsplanering och skicka in den.
Sen är det bara att börja på nästa grej.
Tjo tjim!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar