Idag har det varit sjukt segt. Egentligen skulle vardagen börjat igår, men jag sköt upp den. Fanns möjlighet till det eftersom jag och Malin inte skulle träffas och skriva på vår uppsats för att hon skulle vikariera i sin gamla VFU-klass. Vilket gav mig möjlighet att tvätta, organisera och sitta i solen.
Sen skulle jag träffa min bror och kolla på vandrarkängor. För att fördriva vardagen ännu mer så bestämde jag träff med Elin och Frans. Att vi skulle gå och fika. Det var ju helt underbart här i Uppsala igår eftersom det var runt 18 grader och sol.
Att få sitta i solen och mysa med Frans gjorde hela min dag. De senaste dagarna har jag träffat honom en massa. Jag tror jag aldrig har varit så stolt över något. Älskar den lilla skrutten av hela mitt hjärta. Jag ber min omgivning om ursäkt för att jag tjatar om honom. Men jag kan inte låta bli. För han är världens finaste.
Idag var det hemskt att gå upp. Ännu hemskare att jag hade skjutit upp vardagen ännu mer med grillning med Vickan och gänget i Ekoparken, och var tvungen att gå upp kl 6 för att hinna läsa igenom vår uppsats innan Malin skulle komma hit. Malin hade inte heller bästa starten på dagen och vi var extremt sega att komma igång. Men när dagen närmade sitt slut hade vi i alla fall fått ihop 2 1/2 sida diskussion. Vi borde kunna hinna klart i morgon om vi är mer effektiva och om jag är på plats i tid. Jag och Malin har en ful ovana att alltid vara sena till varandra. Imorgon ska jag vara i tid. Därmed basta!
Idag skulle jag ha cyklat med Rebecka och vi skulle ha tagit oss ut till Team Sportia och cykla med ett helt annat gäng. Men min cykel vill inte vara med och jag blev sjukt sur. Tror någonting är trasigt och jag ringde pappa. Var väl sur redan från början och det hjälpte inte att han inte kunde hjälpa mig. Nu står cykeln i hallen i ren protest. Hatar att jag inte kan fixa det själv. Hatar att min pappa bor så långt bort när man behöver honom som mest. Hatar att jag måste be någon annan om hjälp. Jag vill bara kunna själv (eller med Pappas eller Henriks hjälp).
Så jag bröt ihop lite.
Cykeln ville inte. Jag var sjukt trött. Hungrig. Hade ingen mat hemma. Var tvungen att åka och handla. Disk på hela diskbänken. Jag är stressad över att behöva söka jobb. Kände att jag inte bidrog så mycket till uppsatsskrivandet idag. Stressad över att jag måste ta tag i sommarkurserna. Stressad över allt jag ätit och druckit över valborg. Stressad över att jag inte har tränat sen i söndags.
Sen insåg jag att detta är vardag. Jag måste komma tillbaka från en långhelg med underbart valborgsfirande. Jag bytte om, satte mig på cykeln och åkte och handlade på Willy:s. Handlade förstås alldeles för mycket. Sen bytte jag snabbt om och sprang till Vickan och hämtade lite saker och sprang hem. Dryga 5,59 km på 32 minuter. Nu ska jag hoppa in i duschen. Bestämma vad jag ska äta till middag och vad jag ska ha i matlåda i morgon. Sen ska jag ligga i soffan och kolla på Lets Dance och kanske söka ett jobb eller två.
Det blir vad man gör det till.
Det är okej att bryta ihop lite. Fälla en tår.
Sen ska man resa sig och sträcka på sig.
Alla har vi dåliga dagar då man önskar att man hade stannat i sängen hela dagen.
Men man mår bättre om man försöker ta tag i de sakerna som är som mest jobbiga.
Idag var det träning och mathandling.
Nu sitter jag här, sjukt nöjd och svettig. Vaderna känns sjukt stumma efter att enbart ha sprungit på asfalt, men det gör inget. Ett litet test för att se hur benhinnorna reagerar på det. Det visar sig i morgon. Min tå klarade i alla fall 5 km. Den blev misshandlad efter milen och ett hårt valborgsfirande. Jag funderar på att lägga upp bilder på min blåslagna kropp. Det gick lite vilt till helt enkelt. Så som det ska vara på Valborg i Uppsala. Me like it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar