torsdag 11 oktober 2012

Nuet

Jag har oftast svårt att njuta av dagen. Är expert på att planera. Tänka framåt istället för nu.
Försöker jobba på det.


Sitter i soffan och försöker summera dagen. Jobbat alldeles för länge. Fick stänga och föräldrar som var sena, så blev en extra halvtimme förutom den halvtimmen jag redan hade lovat att jag skulle stanna.

Jag glömmer bort att uppskatta guldkornen. Morgonen startar med att en elev i 2:an springer fram till mig på skolgården när jag kommer till skolan. "Hej Anna!!" och hon ger mig en stor kram. Egentligen kan väl inte en dag börja bättre?
(Att jag sedan har fått tjata, höja rösten, skrika och tjatat ännu mer kan vi ju glömma och förtränga. Och att två pojkar igår nästan höll på att bli överkörda kan vi väldigt gärna förtränga även om det måste jobbas vidare med.)

Men kramarna, de små händerna som kramar mina ben, vill hålla min hand - de är det bästa.

Säg mig, minns ni er första fröken?
Det gör jag. Gun-Britt hette (heter) hon och jag kommer nog aldrig glömma henne.
Förhoppningsvis kommer "mina" barn minnas mig, och inte bara hon som tjatade och klagade ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar