Idag har jag sagt adjö till en riktigt fin arbetskollega.
Idag har jag hoppat studsmatta och skrattat som ett barn.
Jag har njutit av att håret svänger med hoppen.
Jag har skrattat av skadeglädje över Fia med knuff och skrikit ut min glädje av att inte bli sist.
Jag har cyklat hem i en ljummen natt och njutit av varje sekund (tänk om det vore snö och man hade massa kläder på sig).
Jag försöker njuta mer av idag, av nu. Det är inte lätt.
Men idag ät jag tacksam över fina vänner, fint väder och söta bebisar. Jag är typ stolt över lilla Wilma. Tänk hyr jag då ska bete mig när jag blir faster eller för den delen en dag som jag kanske blir mamma.
Nu är det enda som räknas. Gårdagen är redan en dröm och morgondagen bara en förhoppning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar