Overkligt

Jag tror inte jag vill inse. Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte att saker och ting ska ändras. Men de har redan ändrats. Saker är inte som de en gång var.

Jag har gråtit, när mamma ringde och väckte mig och berättade att Morfar hade dött så grät jag. Jag grät för Malin när hon ringde och jag grät större delen av förmiddagen till jag skulle till skolan. Jag grät en skvätt hos min bror, inte samma gråt utan mer behärskad. Idag har jag inte gråtit. Hållt tillbaka tårarna. Vill inte tänka på det. Orkar inte vara ledsen. Jag vet att det kommer i kapp mig sen. Men inte just nu. På fredag ska jag gråta. Sörja min morfar ordentligt.

Just nu orkar jag inte, vill inte.
Eller på torsdag redan kanske, när jag träffar Vickan som brukar vara bra på att få mig att gråta. Andra människors omtanke får mig att gråta. Hon bryr sig mycket. ♥

Jag vill inte gråta när jag ska sova. Blir så täppt i näsan och kan sen inte sova. Jag behöver min sömn just nu. Annars orkar jag inte. Så jag förtränger det, sysselsätter mig med andra saker. Det kanske låter hemskt, men tro inte att jag inte bryr mig, att jag inte sörjer. Det gör jag. Men jag vågar inte lyfta på locket.

Så fort tankarna vandrar dit blir ögonen tårögda och det blir svårt att tala. Djupa andetag och tänka på annat så kan man skjuta upp det ett tag till.

Har spenderat tisdagskvällen med mina trevliga djur-vänner, Bävern blev lika gammal som mig och vi har talat om allt annat, från cellprover, klamydia, åldersnojja, barn i magen, att bli en bättre människa, nykterister, träning, snygg-Björn och mycket annat.

Godnatt

X