söndag 30 september 2012

Dag 3 av 50

Jag har rest en del i mitt liv. Både lång och kort. Jag har korsat stora hav, jag har flygit alldeles för långt, jag har åkt bil i många långa timmar, jag har cyklat korta sträckor och jag har kört bil långa och korta sträckor och jag har tittat på stjärnorna genom ett bilfönster och funderat över livet.

I mitt liv har jag aldrig haft nära till mina kära. I alla fall inte de kära som jag är släkt med. När jag växte upp hade jag mina närmaste 3 1/2 timme bort. Jag minns bilresorna. Jag minns fredagskvällarna spenderade i bilen, tittandes på stjärnorna genom fönstret på någon av alla våra SAAB:ar. Jag minns känslan av att komma fram. Till min farfar. Men det får bli en minnesvärd dag som jag berättar om senare.

Tillbaka till stora resor, dem då jag har korsat hav. De resor då jag har åkt så långt att man har svårt att inse hur långt det egentligen var. Jag var på Nya Zeeland. I ett land som verkligen är på andra sidan jordklotet.

Dagen jag minns idag är dagen då jag skulle lära mig spela amerikansk fotboll. Konstig nog var den dagen inte i USA där jag har spenderat ändå en hel del dagar. Utan denna var på en camping i NZ. Jag var på resande fot tillsammans med Malin, Ida, Pernilla och två amerikanska pojkar som vi hittade i Auckland, Bradon och Garett.

Vi hade rest ett tag tillsammans. Det fungerade faktiskt ganska bra med tanke på att vi var 6 personer i en 7 meter lång och 2 meter bred husbil. Klart man blev irriterad och sur på varandra ibland. Men sånt har man glömt nu flera år senare.
När vi rullade in på campingen vid Taupo en onsdag så fanns det en stor gräsplätt bredvid. Det var som upplagt för amerikansk fotboll. Vi spelade förstås 3 mot 3. Jag, Pernilla och Garrett mot Malin, Ida och Brad. Ida var inte alls sugen på att spela, men vi lockade med vin och då kunde hon tänka sig att vara med en stund. Hut-Hut-Hike lärde vi oss och det var riktigt kul. Jag har aldrig spelat förut, men skulle lätt kunna tänka mig att spela det när som tillsammans med ett gäng glada vänner. Ida drack vin direkt ur flaskan som stod intoll gräsplanen och matchen slutade oavgjort.
Samma kväll så lagade vi och åt mat i matsalen på campingen. Där träffade vi ett par som åkte runt och campade i NZ på sin Honeymoon. Kanske inte hur jag skulle välja att spendera min bröllopssresa, men det var ju inte heller min resa. Vi snackade med dem och drack vin (förstås). Jag tror att det var under denna kväll, i detta kök som vår (min, Malin och Idas) dans uppkom. "I wanna be rich, I wanna be famous..." Pussydoll cats.


Kvällen avslutades med att jag och Brad stod och kastade football till varandra. Jag skulle bara lära mig att kasta rätt. Brad hade tålamodet och visa mig och var en utmärkt lärare. Jag vet dock inte om mina moves finns kvar i dag. De förbättrades nog med alkoholintaget.

Jag minns dock hur vi stod där i mörkret och kastade footballen till varandra, med endast ljuset från campingens lokaler lyste upp. Hur himlen var alldeles svart och hur stjärnorna lyste där uppe. Jag har en svaghet för stjärnor.

Det var en bra dag, en bra kväll som avslutades perfekt.

Det var en dag från en av mina resor, det lär komma fler.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar