Som jag skrev om förut har en gammal vän till mig, någon som jag har känt sen jag var två år när han och jag började på samma avdelning på förskolan och sedan följdes vi åt till 9an, har gått bort. Hans dödsannons var i tidningen för några dagar sedan. Jag har klippt ut dem för att spara, minnas honom. Den här "dikten" stod på en av annonserna. Det är så sant, man vet aldrig om vad som kommer hända. På gott och ont. Jag hoppas att min vän vet o hur många som tänker på honom. Jag tänker på honom nästan dagligen. Varför händer saker som dessa?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar