Morfar

Även fast man vet om det. Man har vetat det hela livet.
Att allt en dag kommer ta slut.
För mig. För dig. För de. För oss. För alla.
Så känns det, det känns konstigt, skrämmande, oväntat, hemskt och tragiskt.
När något händer som får en att inse.
Att man inte alls är förberedd.
Det kan man nog aldrig vara.

Min morfar är dålig.
Egentligen tycker jag att han borde få dö.
Han vill inte mer.
Men ändå känns det hemskt när jag får veta att han är inlagd.
Han ville dö för mycket, så nu är han där.
Hemskt. Tragiskt.

Han är ändå min älskade morfar.