Det har blivit lite dåligt med träningen på senaste tiden. Jag har njutit av andra saker i livet. Men i söndags var det dax. Löpskorna sattes på och jag gav mig ut på en tur i Falkenberg som jag har sprungit tidigare på ett ungefär. Blev nästan 8 km och jag var nöjd även om jag kände av mitt ena knä. Det var inte allt för jobbigt utan jag tog mig igenom utan att avlida på kuppen.
Igår hoppade jag på ett tåg till Katrineholm för att träffa några vänner och vara en kortis hemma.
Imorse var jag otroligt seg. Beslutsångesten var total. Till och med min bästa kompis Pappa försökte rycka upp mig och ge mig råd (som jag tror att jag ska lyssna på).
Efter en timmes väntan (i sängen, i morgonrock och spelades på mobilen) lyckades jag ta mig upp och sätta på mig sporttoppen. Nästa löptur stod på schemat. Min vanliga gamla väg vid Krämbol och förbi Elin. Men herregud vad jobbigt det var. Inte alls som i söndags. Varmt, kvalt och pulsen gick på högvarv. Var tvungen att stanna hos Elin och andas.
Jag ger inte upp utan tänker mig en ny löptur på torsdag eller fredag. Då ska jag kunna hålla ett bra tempo.
Förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar