Minnen

Dödstrött ligger jag i sängen. Musiken spelas fortfarande. En ny våg av minnen slår över mig.

Vi åkte mycket bil. En bilresa jag minns är när jag och Maria träffar några killar (jag antar på maddies) och vi hänger med dem vidare. Vi hoppar upp på deras flak och tjuter av skratt när vinden blåser i vårt hår.
Sommartid. Lycka. Värme. Inga bekymmer.

Tänk så mycket roligt man har gjort i sitt liv.

Tänk så mycket roligt som man ännu inte har upplevt.

Livet är rätt härligt (oftast).

Söndag

Skivan går på repeat.
Jag längtar. Jag saknar. Jag minns.
Låtarna väcker så många känslor och minnen. Det kommer så lägligt.

Jag minns en bilresa. Vi hade varit på ett vattenland. Vi har skojjat, badat, åkt karuseller och trötta är vi på väg hem med solen i ögonen. Jag har Brendan bredvid mig och radion spelar förstås deras stora hit. Vi sjunger för fulla halsar tillsammans. De i baksätet hänger på. Solen skiner, jag kör bil, vi har haft en riktigt bra dag, det är sommar och vi hade inga bekymmer. Livet var lätt och sjukligt roligt.

Brendan slutar nu high School. Tänk vad tiden går fort. Tänk hur mycket man kan sakna en familj.

Äntligen Katrineholm

Jag har inte varit här sen förra helgen i januari. Är så glad över att äntligen kommit fram. Lyckan är total när mamma ordnar brak-frukost.

Cykling

Igår blev det min andra tur på cykeln i år. I strålande sol och i endast kortärmad tröja och kortbyxor åkte jag ut tillsammans med Eric mot Ekerö. Totalt blev det 4 mil för mig. En bra runda, de har fina cykelbanor ute på Ekerö. Min cykel låter dock lite, något som inte riktigt stämmer så det är tur att pappa kommer till mig på lördag. :)

Nu ska jag ha en bra dag på jobbet innan det blir långhelg för mig. Så skönt.

Våra tankar är starka - så jag bestämmer här med att det ska bli en bra dag.

Allt kom inte med i förra inlägget

Lördagen började med tårar och sjuk frustration över min cykel. Konstigt att man kan bli så upprörd, men antar att det kanske ligger lite andra saker bakom. I alla fall lyckades Viktoria lösa problemet för mig genombröt telefonsamtal. Hon räddade hela dagen. Sen upp på cykeln till Solna station och på pendeln till stuvsta. Väl där pumpade vi upp däcken till max innan vi tog oss ut på iaf min första cykelrunda för i år.

Har nog aldrig haft så mycket smärta i svanken och varit så låg på energi. I slutskedet av rundan var jag tvungen att stanna vid ett Ica och köpa mig en banan och två chokladkakor till mig och Viktoria. Bananen hade jag ätit upp redan innan jag kommit ut ur affären. Då är man låg. Efter det kände jag mig nästan som en ny människa.

Väl hemma och när jag räknat ihop alla små sträckor (till och från pendeltågen) så ser jag att jag cyklade 5,3. Bra första runda. Nu är det bara att kämpa vidare så jag hinner komma i form innan halvvättern.

Kvällen spenderades i soffan med god mat, hockey och en serie och så unnade jag mig en påse lösviktsgodis. Var bara tvungen. Borde inte men ibland kan man bara inte hålla sig. Har ju 1,5 kg kvar att gå ner och då måste jag nog sluta med godiset för att klara det.

Idag började det med att klockan ringde 06.40. Nej jag är inte helt klok. Ville hinna springa ett långpass innan jag skulle i väg till Uppsala och möta upp hela min fina familj som samlas där idag.

Det blev 16,5 km till Kungsholmen, runt och tillbaka. Är nöjd. Klara under den tiden som de rekommenderade i programmet.

Skön helg

Den började härligt på fredagen. Spontant så fick jag erbjudande om att gå på Bruce med Sanna. Efter lite överläggning tackade jag ja. Det är jag så glad att jag gjorde. Vilken show. Jag är nog lite kär i Bruce. Vilken man, vilken liveartist. Grym. Det som var tråkigt är ju att jag aldrig har lyssnat så mycket på honom så jag hann inte lyssna in mig så mycket på honom på de korta 24 timmarna jag hade på mig.

Tyst

Det har varit tyst här ett tag. Jag tror att jag har lite för mycket att göra.
På jobbet skulle jag kunna säkerligen jobba till 20 varje dag i veckan i minst 1 1/2 vecka för att komma i kapp. Eller ha minst en 40-timmars vecka utan barn.

På fritiden är det också lite mycket. Göteborgsvarvet och halvvättern är snart och jag är både stressad och lite panikartad. Hur ska jag palla? Hur ska jag orka? Speciellt när jag inte ens orkar palla mig ut och springa.

Som igår. Kommer hem 17. Har tänkt att sticka ut och springa. Lägger mig på sängen i en tyst protest. Är så trött och försöker känna efter om jag har ont i halsen eller inte.

Sen ringer telefonen och tiden går och jag inser att jag aldrig hinner innan det är dags för The Boss på Friends arena.

En annan dag...

Längtan

Jag längtar tillbaka hit.

Måndagen

Måndag var inte världens bästa dag på jobbet. Mycket stress, lite personal. När äntligen kliver in genom dörren på tranvägen så säger Henrik till Frans. "Ser du Frans vem som kom?" Henrik lyfter ner Frans på golvet och jag sätter mig på huk 10 meter bort. Jag säger hej Frans och kan faster få en kram. Frans ler, stegar fram, hela vägen fram till mig och ger mig en ordentlig kram. En riktigt lång kram. Tror ni inte att ens hjärta smälter? Att han aldrig har gått så långt och fullföljt promenaden och kramen förut gör ju en lite extra stolt. Att han gjorde det i alla fall för min skull.

Livet känns då bättre. En jobbig dag blir så mycket bättre.

Just nu skulle man behöva en sån kram.

Dålig start

Jag vaknar helt död. Väckarklockan skriker och jag orkar ändå inte röra en fena. Jag vet att jag måste gå upp, tiden rinner iväg så fort och jag öppnar idag. Ska inte vara sen. Huvudet värker och ögonen är helt svullna av trötthet. Tar mig in i duschen och hoppas att det ska göra mig piggare. Knappt.
När jag sedan precis missar bussen så känns det som en underbar dag!
Igår var mina barn riktigt snälla, så vad är då oddsen på att de är det även idag? Inte speciellt stora. Tur att jag har mycket planering idag. Jag önskar bara att det blir effektiv planering så jag kan få mycket gjort.