Man skulle kunna säga att jag är ledig i dag. Jag och Malin ska inte ses med examensarbetet. Vi har egentligen ingenting att göra för vi väntar på kommentarer från min bror och vår handledare. Så vi tog ledigt den här dagen.
Jag har en lång lista med saker som ska fixas idag. Ändå så sitter jag här och gör ingenting. Det enda vettiga jag har gjort i dag är att gå ut med soporna. Och bokat tid för vaxning. Det är idag jag ska fixa allt för intervjun men jag kan inte ta första steget. Jag måste även söka fler jobb, men har fortfarande inte gått in på arbetsförmedlingens sida.
Disken hopar sig i diskhon. Dammsugaren står framme.
Jag vet att dessa saker inte kommer ta så lång tid när jag väl sätter i gång. Men varför kan jag inte få arslet ur vagnen? Varför ska det vara så svårt?
Känns som om jag är himla trött, ändå har jag sovit gott och länge. Fick även bra resultat när jag ställde mig på vågen i morse. Finns egentligen ingenting som hindrar mig från att ha en himla härlig "ledig" dag. Men kroppen är trött...
Live well, Laugh often, Love much.
måndag 14 maj 2012
söndag 13 maj 2012
Smile
A smile cost nothing, but gives much.
It enrices those who receive, without making poorer those who give.
It takes about a moment, yet the memory of it can last forever.
None is so rich or mighty that he can get along without it,
and none so poor that he can't be made rich by it.
A smile creats happines in the home, fosters goodwill in business,
and is the true counter-signature of friendship.
It brings rest to the weary and cheer to the discouraged.
It gives sunshine to the sad and it is natures finest antidote for trouble.
Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it has no value until it is given away.
Some people are too tired or troubled to give you a smile.
Give them one of yours, since none needs a smile so much as he who has no more to give.
And, so often, when you give a smile, you'll get one back.
It enrices those who receive, without making poorer those who give.
It takes about a moment, yet the memory of it can last forever.
None is so rich or mighty that he can get along without it,
and none so poor that he can't be made rich by it.
A smile creats happines in the home, fosters goodwill in business,
and is the true counter-signature of friendship.
It brings rest to the weary and cheer to the discouraged.
It gives sunshine to the sad and it is natures finest antidote for trouble.
Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it has no value until it is given away.
Some people are too tired or troubled to give you a smile.
Give them one of yours, since none needs a smile so much as he who has no more to give.
And, so often, when you give a smile, you'll get one back.
lördag 12 maj 2012
fredag 11 maj 2012
onsdag 9 maj 2012
Fil
Jag har ett filpaket hemma som snart går ut så jag var tvungen att äta upp det. Egentligen är just den sortens fil inte vad jag borde äta. Jag ska ju försöka äta sådant som inte har så mycket fett i sig, vilket denna fil har. Men jag är till en större del en fattig student än en som försöker hålla vikten (eller nått).
I alla fall. Jag sitter här och tänker på min Morfar. Jag saknar honom.
Förr i tiden så åt han alltid fil. Till filen skulle man självklart strö socker över filen. Detta slutade han med när han fick diabetes. Men jag, jag kommer alltid tänka på min morfar när jag äter fil och då jag tar fram sockret och strör en sked över min fil. Då flyger tankarna till Frisk gården och Mormor och Morfars kök.
Jag saknar verkligen honom.
Inte så som han var i slutet. Men innan. Min starka Morfar. Som lärde mig fiska, köra traktor och han som man fick vara med i ladugården och när man skulle hämta hö. Jag saknar hans stora grova händer och hans fina hår.
Jag ser framför mig hur han ligger i sin säng vid julen 2010. Han är virrig och han är trött. Han sover bort den större delen av tiden som vi är där. Två månader senare så fanns han inte. Men då när jag har hjälpt han med något, eller jag hade nog hjälpt honom att byta om, ta på sig pjamasen och lägga sig till rätta i sängen. Då tar han min hand, han tittar mig stadigt i ögonen och säger Tack.
Det kommer jag föralltid bära med mig i mitt hjärta.
I stundens klarhet så var han så tacksam för allt jag hade gjort den julen för honom. Även om han stundtals inte visste vem jag var så i den stunden var han totalt med på vem jag var och vad jag hade gjort för honom.
Även om jag då, tyckte att han förtjänade att dö. Han var störrde delen av tiden inte den Morfar som jag kände, hans sjukdom gjorde honom till någon annan, så önskar jag nu att han var här med oss. Så jag kunde ge honom en kram och säga att jag älskar honom.
I alla fall. Jag sitter här och tänker på min Morfar. Jag saknar honom.
Förr i tiden så åt han alltid fil. Till filen skulle man självklart strö socker över filen. Detta slutade han med när han fick diabetes. Men jag, jag kommer alltid tänka på min morfar när jag äter fil och då jag tar fram sockret och strör en sked över min fil. Då flyger tankarna till Frisk gården och Mormor och Morfars kök.
Inte så som han var i slutet. Men innan. Min starka Morfar. Som lärde mig fiska, köra traktor och han som man fick vara med i ladugården och när man skulle hämta hö. Jag saknar hans stora grova händer och hans fina hår.
Jag ser framför mig hur han ligger i sin säng vid julen 2010. Han är virrig och han är trött. Han sover bort den större delen av tiden som vi är där. Två månader senare så fanns han inte. Men då när jag har hjälpt han med något, eller jag hade nog hjälpt honom att byta om, ta på sig pjamasen och lägga sig till rätta i sängen. Då tar han min hand, han tittar mig stadigt i ögonen och säger Tack.
Det kommer jag föralltid bära med mig i mitt hjärta.
I stundens klarhet så var han så tacksam för allt jag hade gjort den julen för honom. Även om han stundtals inte visste vem jag var så i den stunden var han totalt med på vem jag var och vad jag hade gjort för honom.
Även om jag då, tyckte att han förtjänade att dö. Han var störrde delen av tiden inte den Morfar som jag kände, hans sjukdom gjorde honom till någon annan, så önskar jag nu att han var här med oss. Så jag kunde ge honom en kram och säga att jag älskar honom.
tisdag 8 maj 2012
Slapperi
Idag är det ingen bra dag. I alla fall inte effektivt sett.
Vi satt bara halva dagen för att Malin skulle iväg på arbetsintervju. Jag åkte hem innan lunch. Det jag har lyckats att prestera är att köpa 4 linnen och en bh på stan. Äta lunch, tvätta och ätit upp kombo-Malins vanlijglass. Roliga veckan började igår för mig så jag skulle allt på det. Har något slags sötsug som inte tog slut efter en portion glass, utan den krävde bara mer glass tills glassen var slut.
Som tur ska jag till gymmet med Vic ikväll och jag funderar på om jag borde ut och springa 30 min nu för att få bort några av de många kalorierna jag har satt i mig. Eller så borde jag kanske organisera lägenheten. Mitt rum är kaos igen och i morgon ska vi sitta här och plugga. Kan ju vara trevligt om saker och ting är i ordning då. Jag borde även söka jobb. Men jag har hamnat i någon slags, ja dvala. Jag kollar på serier, äter glass och gör absolut ingenting.
Jag återkommer och berättar om jag fick någonting gjort eller om det bara blev slapperi.
Vi satt bara halva dagen för att Malin skulle iväg på arbetsintervju. Jag åkte hem innan lunch. Det jag har lyckats att prestera är att köpa 4 linnen och en bh på stan. Äta lunch, tvätta och ätit upp kombo-Malins vanlijglass. Roliga veckan började igår för mig så jag skulle allt på det. Har något slags sötsug som inte tog slut efter en portion glass, utan den krävde bara mer glass tills glassen var slut.
Som tur ska jag till gymmet med Vic ikväll och jag funderar på om jag borde ut och springa 30 min nu för att få bort några av de många kalorierna jag har satt i mig. Eller så borde jag kanske organisera lägenheten. Mitt rum är kaos igen och i morgon ska vi sitta här och plugga. Kan ju vara trevligt om saker och ting är i ordning då. Jag borde även söka jobb. Men jag har hamnat i någon slags, ja dvala. Jag kollar på serier, äter glass och gör absolut ingenting.
Jag återkommer och berättar om jag fick någonting gjort eller om det bara blev slapperi.
lördag 5 maj 2012
Lördag
Rose i Kungsträdgården.
Grillade revbensspjäll hos kusinen med mor, far, farbror och faster. Mums!!
Nu till finaste Maria för bubbel.
Jag gillar't. Jag gillar våren!
Nej fel, jag älskar våren!
fredag 4 maj 2012
Freitag
Idag luktar jag klor. Jag gillar't!
Idag har jag ont i halsen. Inte lika poppis.
Inte heller att jag fortfarande är helt hes och trött i stämbanden.
Idag har jag ont i halsen. Inte lika poppis.
Inte heller att jag fortfarande är helt hes och trött i stämbanden.
torsdag 3 maj 2012
TIllbaka till vardagen
Idag har det varit sjukt segt. Egentligen skulle vardagen börjat igår, men jag sköt upp den. Fanns möjlighet till det eftersom jag och Malin inte skulle träffas och skriva på vår uppsats för att hon skulle vikariera i sin gamla VFU-klass. Vilket gav mig möjlighet att tvätta, organisera och sitta i solen.
Sen skulle jag träffa min bror och kolla på vandrarkängor. För att fördriva vardagen ännu mer så bestämde jag träff med Elin och Frans. Att vi skulle gå och fika. Det var ju helt underbart här i Uppsala igår eftersom det var runt 18 grader och sol.
Att få sitta i solen och mysa med Frans gjorde hela min dag. De senaste dagarna har jag träffat honom en massa. Jag tror jag aldrig har varit så stolt över något. Älskar den lilla skrutten av hela mitt hjärta. Jag ber min omgivning om ursäkt för att jag tjatar om honom. Men jag kan inte låta bli. För han är världens finaste.
Idag var det hemskt att gå upp. Ännu hemskare att jag hade skjutit upp vardagen ännu mer med grillning med Vickan och gänget i Ekoparken, och var tvungen att gå upp kl 6 för att hinna läsa igenom vår uppsats innan Malin skulle komma hit. Malin hade inte heller bästa starten på dagen och vi var extremt sega att komma igång. Men när dagen närmade sitt slut hade vi i alla fall fått ihop 2 1/2 sida diskussion. Vi borde kunna hinna klart i morgon om vi är mer effektiva och om jag är på plats i tid. Jag och Malin har en ful ovana att alltid vara sena till varandra. Imorgon ska jag vara i tid. Därmed basta!
Idag skulle jag ha cyklat med Rebecka och vi skulle ha tagit oss ut till Team Sportia och cykla med ett helt annat gäng. Men min cykel vill inte vara med och jag blev sjukt sur. Tror någonting är trasigt och jag ringde pappa. Var väl sur redan från början och det hjälpte inte att han inte kunde hjälpa mig. Nu står cykeln i hallen i ren protest. Hatar att jag inte kan fixa det själv. Hatar att min pappa bor så långt bort när man behöver honom som mest. Hatar att jag måste be någon annan om hjälp. Jag vill bara kunna själv (eller med Pappas eller Henriks hjälp).
Så jag bröt ihop lite.
Cykeln ville inte. Jag var sjukt trött. Hungrig. Hade ingen mat hemma. Var tvungen att åka och handla. Disk på hela diskbänken. Jag är stressad över att behöva söka jobb. Kände att jag inte bidrog så mycket till uppsatsskrivandet idag. Stressad över att jag måste ta tag i sommarkurserna. Stressad över allt jag ätit och druckit över valborg. Stressad över att jag inte har tränat sen i söndags.
Sen insåg jag att detta är vardag. Jag måste komma tillbaka från en långhelg med underbart valborgsfirande. Jag bytte om, satte mig på cykeln och åkte och handlade på Willy:s. Handlade förstås alldeles för mycket. Sen bytte jag snabbt om och sprang till Vickan och hämtade lite saker och sprang hem. Dryga 5,59 km på 32 minuter. Nu ska jag hoppa in i duschen. Bestämma vad jag ska äta till middag och vad jag ska ha i matlåda i morgon. Sen ska jag ligga i soffan och kolla på Lets Dance och kanske söka ett jobb eller två.
Det blir vad man gör det till.
Det är okej att bryta ihop lite. Fälla en tår.
Sen ska man resa sig och sträcka på sig.
Alla har vi dåliga dagar då man önskar att man hade stannat i sängen hela dagen.
Men man mår bättre om man försöker ta tag i de sakerna som är som mest jobbiga.
Idag var det träning och mathandling.
Nu sitter jag här, sjukt nöjd och svettig. Vaderna känns sjukt stumma efter att enbart ha sprungit på asfalt, men det gör inget. Ett litet test för att se hur benhinnorna reagerar på det. Det visar sig i morgon. Min tå klarade i alla fall 5 km. Den blev misshandlad efter milen och ett hårt valborgsfirande. Jag funderar på att lägga upp bilder på min blåslagna kropp. Det gick lite vilt till helt enkelt. Så som det ska vara på Valborg i Uppsala. Me like it!
Sen skulle jag träffa min bror och kolla på vandrarkängor. För att fördriva vardagen ännu mer så bestämde jag träff med Elin och Frans. Att vi skulle gå och fika. Det var ju helt underbart här i Uppsala igår eftersom det var runt 18 grader och sol.
Att få sitta i solen och mysa med Frans gjorde hela min dag. De senaste dagarna har jag träffat honom en massa. Jag tror jag aldrig har varit så stolt över något. Älskar den lilla skrutten av hela mitt hjärta. Jag ber min omgivning om ursäkt för att jag tjatar om honom. Men jag kan inte låta bli. För han är världens finaste.
Idag var det hemskt att gå upp. Ännu hemskare att jag hade skjutit upp vardagen ännu mer med grillning med Vickan och gänget i Ekoparken, och var tvungen att gå upp kl 6 för att hinna läsa igenom vår uppsats innan Malin skulle komma hit. Malin hade inte heller bästa starten på dagen och vi var extremt sega att komma igång. Men när dagen närmade sitt slut hade vi i alla fall fått ihop 2 1/2 sida diskussion. Vi borde kunna hinna klart i morgon om vi är mer effektiva och om jag är på plats i tid. Jag och Malin har en ful ovana att alltid vara sena till varandra. Imorgon ska jag vara i tid. Därmed basta!
Idag skulle jag ha cyklat med Rebecka och vi skulle ha tagit oss ut till Team Sportia och cykla med ett helt annat gäng. Men min cykel vill inte vara med och jag blev sjukt sur. Tror någonting är trasigt och jag ringde pappa. Var väl sur redan från början och det hjälpte inte att han inte kunde hjälpa mig. Nu står cykeln i hallen i ren protest. Hatar att jag inte kan fixa det själv. Hatar att min pappa bor så långt bort när man behöver honom som mest. Hatar att jag måste be någon annan om hjälp. Jag vill bara kunna själv (eller med Pappas eller Henriks hjälp).
Så jag bröt ihop lite.
Cykeln ville inte. Jag var sjukt trött. Hungrig. Hade ingen mat hemma. Var tvungen att åka och handla. Disk på hela diskbänken. Jag är stressad över att behöva söka jobb. Kände att jag inte bidrog så mycket till uppsatsskrivandet idag. Stressad över att jag måste ta tag i sommarkurserna. Stressad över allt jag ätit och druckit över valborg. Stressad över att jag inte har tränat sen i söndags.
Sen insåg jag att detta är vardag. Jag måste komma tillbaka från en långhelg med underbart valborgsfirande. Jag bytte om, satte mig på cykeln och åkte och handlade på Willy:s. Handlade förstås alldeles för mycket. Sen bytte jag snabbt om och sprang till Vickan och hämtade lite saker och sprang hem. Dryga 5,59 km på 32 minuter. Nu ska jag hoppa in i duschen. Bestämma vad jag ska äta till middag och vad jag ska ha i matlåda i morgon. Sen ska jag ligga i soffan och kolla på Lets Dance och kanske söka ett jobb eller två.
Det blir vad man gör det till.
Det är okej att bryta ihop lite. Fälla en tår.
Sen ska man resa sig och sträcka på sig.
Alla har vi dåliga dagar då man önskar att man hade stannat i sängen hela dagen.
Men man mår bättre om man försöker ta tag i de sakerna som är som mest jobbiga.
Idag var det träning och mathandling.
Nu sitter jag här, sjukt nöjd och svettig. Vaderna känns sjukt stumma efter att enbart ha sprungit på asfalt, men det gör inget. Ett litet test för att se hur benhinnorna reagerar på det. Det visar sig i morgon. Min tå klarade i alla fall 5 km. Den blev misshandlad efter milen och ett hårt valborgsfirande. Jag funderar på att lägga upp bilder på min blåslagna kropp. Det gick lite vilt till helt enkelt. Så som det ska vara på Valborg i Uppsala. Me like it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)