Blev inga ord skrivna i mitt arbete.
Istället blev det backträning i mörkret med kusin Rebecka. Otroligt skönt nu i efterhand.
Nästan 5 km där vi sprang uppför flera backar, men en är en monsterbacke. Speciellt med snö uppepå. Men nu är jag nöjd.
Godnatt!
tisdag 24 januari 2012
Tisdag
Nu hamnade jag här igen, fast jag skulle skriva på mitt arbete. Känns som om detta syndrom kommer fortsätta under hela våren.
När jag vandrade runt på FB så kom jag in på en tjejs sida, som jag läser examensterminen tillsammans med. Hon skrev om nästa termin, terminen då man är färdig lärare, terminen som man ska börja arbeta. Hon skrev att istället för rädlsa och ängslan så skulle hon se på det med spänning. Undra om jag också ska försöka göra det? Inte vara rädd för att bli färdig, utan se det som det är mitt nästa äventyr. Kanske blir lättare så?
Innan dess så ska jag ju ta en massa beslut om min framtid. Blir det att volontärarbeta eller söka lärarjobb? Behålla lägenhet eller flytta hem alla sakerna till mina föräldrar? Stora och viktiga beslut.
Nej nu ska jag fortsätta att bläddra i boken "miljöhistoria" och hoppas jag finner något jag kan få användning för.
När jag vandrade runt på FB så kom jag in på en tjejs sida, som jag läser examensterminen tillsammans med. Hon skrev om nästa termin, terminen då man är färdig lärare, terminen som man ska börja arbeta. Hon skrev att istället för rädlsa och ängslan så skulle hon se på det med spänning. Undra om jag också ska försöka göra det? Inte vara rädd för att bli färdig, utan se det som det är mitt nästa äventyr. Kanske blir lättare så?
Innan dess så ska jag ju ta en massa beslut om min framtid. Blir det att volontärarbeta eller söka lärarjobb? Behålla lägenhet eller flytta hem alla sakerna till mina föräldrar? Stora och viktiga beslut.
Nej nu ska jag fortsätta att bläddra i boken "miljöhistoria" och hoppas jag finner något jag kan få användning för.
måndag 23 januari 2012
Ny vecka, nya möjligheter
Inläggen glesnade förra veckan vilket berodde på den intensiva veckan jag hade i skolan. Min känsla efter varje dag på universitetet var "jag vill gråta". Jag var sjukt stressad och nere för allt vi ska göra och hade idétorka vilket inte är så lägligt när man ska komma på ett syfte och frågeställningar på några timmar. Panik - var känslan under hela veckan. Tills jag tog helg, vilket jag gjorde vid 18.30 i en bil i Hälsinglands många skogar. För helgen spenderades hos min svägerskas föräldrar utanför Alfta, tillsammans med min mor, far, bror, svägerska, brorsson, svägerskans föräldrar och mina två kusiner. Vi har ätit gott och har äntligen fått åka längskidor. Jag har väntat hela vintern, men i lördags var det dags. Skönt. Till och med skönt med träningsvärken nu efteråt.
Får se om man kan ta och åka någonting nu i helgen, antingen i Storvreta eller uppe i Sandviken. Måste ju upprätthålla skidåkningen på något sätt.
Den här veckan känns även lättare, skolan känns överkomlig. Jag borde egentligen sitta nu och jobba på min bakgrund och läsa avhandlingar, men jag hamnade här. Och om cirkus 15 min ska jag träffa Vickan på gymmet, så jag borde byta om.
Ikväll ska jag kolla innebandy med Johanna. Ska bli trevligt, fast jag är ju ingen expert på innebandy precis.
Får se om man kan ta och åka någonting nu i helgen, antingen i Storvreta eller uppe i Sandviken. Måste ju upprätthålla skidåkningen på något sätt.
Den här veckan känns även lättare, skolan känns överkomlig. Jag borde egentligen sitta nu och jobba på min bakgrund och läsa avhandlingar, men jag hamnade här. Och om cirkus 15 min ska jag träffa Vickan på gymmet, så jag borde byta om.
Ikväll ska jag kolla innebandy med Johanna. Ska bli trevligt, fast jag är ju ingen expert på innebandy precis.
onsdag 18 januari 2012
Dagen Gud glömde
Nu är nästan denna hemska dag slut.
Min kurs är en kurs från helvetet.
Jag vill inte vara med.
Idag ville jag börja gråta i skolan och skita i allt.
Skita i min examen och denna hemska kurs.
Jag hoppas på att morgondagen blir bättre.
Min kurs är en kurs från helvetet.
Jag vill inte vara med.
Idag ville jag börja gråta i skolan och skita i allt.
Skita i min examen och denna hemska kurs.
Jag hoppas på att morgondagen blir bättre.
måndag 16 januari 2012
Fel
Tror jag ändrar mig. Bästa med dagen var att mitt span var på gymmet samtidigt som mig och Vic. Den ryggtavlan eller armarna är inte att leka med. Underbart att få titta lite. ;)
Ljusglimtar i en trist måndag
Trots att dagen var lite av en chock pga av introduktionen till kursen så finns det några ljuspunkter;
- Min fina vän Victoria, en underbar träningskompis
- Annas korta samtal på gymmet
- Att jag orkar nästan lika som Vickan på bänkpress
- Stunden i bastun - njutning
- Lindt Dark, Seasalt - finns det något godare?
- Att jag ska läsa en kurs tillsammans med älskade Tua igen
Första dagen på sista terminen
Då har jag inlett min sista termin. Hade introduktion idag och kastades helt in i allt. Jag har fortfarande inte förstått något känns det som. Vi ska skicka in ett arbete i morgon kväll kl 18. Har ingen aning om vad jag ska göra, eller vad jag ska skriva.
Efter föreläsningen åkte jag ner på stan för en vaxning, sen blev det Friskis med bästa Vickan, sen hem för att laga mat och sen hamnade jag farmför TV:n, det är ju idrottsgalan. Och det kan man ju inte missa ;)
Det blir väl antingen att sätta mig in i studiehandledningen efter detta eller så gå upp tidigt tidigt i morgon och läsa då. Imorgon ska jag iaf ha en vilodag från träningen, känner att kroppen behöver det.
Jag tror inte att det var förrän igår som jag på något sett insåg att jag faktiskt har gått ner i vikt. Jag vet att jag har fått fina kommentarer från söta vänner och släkt. Men egentligen spelar det ingen roll vad andra säger, utan det är vad jag tycker själv som spelar roll. Jag tror jag nu också har insett att jag var större än vad jag trodde. Imorse, sista lediga tiden innan nya terminen börjar, så kollade jag på Biggest Losers Sverige. Deltagarna pratade om att de aldrig själva såg sig som stora. Jag håller med, även om jag inte väger några 120 kg och har fetma så förstår jag vad de menar. Man ser sig själv som sitt bästa liksom. Det är väl egentligen bara min bror (kanske mamma och pappa också) som har varit ärliga och sagt vad de tycker.
Men igår så kollade jag på lite bilder sen i somras, och såg för första gången att jag faktiskt har gått ner i vikt. Även fast jag vet att jag har gjort det, har ju fått bekräftat vecka på vecka att antalet kilon minskar på vågen, så har jag inte riktigt sett det.
Har ju faktiskt lyckats med -7,6 kilo. Men det är inte slut än. Jag skulle vara så sjukt nöjd om jag lyckats går ner 5 (helst 5,4) kg till. Då skulle jag vara så nöjd. Så nu ska jag börja vara duktig och skriva upp det jag äter, dricker och vad jag tränar.
Beach 2012 here we come!
Det är ju härligt att jag har en så fin träningskompis som Victoria. Allt blir roligare när man är två!
Efter föreläsningen åkte jag ner på stan för en vaxning, sen blev det Friskis med bästa Vickan, sen hem för att laga mat och sen hamnade jag farmför TV:n, det är ju idrottsgalan. Och det kan man ju inte missa ;)
Det blir väl antingen att sätta mig in i studiehandledningen efter detta eller så gå upp tidigt tidigt i morgon och läsa då. Imorgon ska jag iaf ha en vilodag från träningen, känner att kroppen behöver det.
Jag tror inte att det var förrän igår som jag på något sett insåg att jag faktiskt har gått ner i vikt. Jag vet att jag har fått fina kommentarer från söta vänner och släkt. Men egentligen spelar det ingen roll vad andra säger, utan det är vad jag tycker själv som spelar roll. Jag tror jag nu också har insett att jag var större än vad jag trodde. Imorse, sista lediga tiden innan nya terminen börjar, så kollade jag på Biggest Losers Sverige. Deltagarna pratade om att de aldrig själva såg sig som stora. Jag håller med, även om jag inte väger några 120 kg och har fetma så förstår jag vad de menar. Man ser sig själv som sitt bästa liksom. Det är väl egentligen bara min bror (kanske mamma och pappa också) som har varit ärliga och sagt vad de tycker.
Men igår så kollade jag på lite bilder sen i somras, och såg för första gången att jag faktiskt har gått ner i vikt. Även fast jag vet att jag har gjort det, har ju fått bekräftat vecka på vecka att antalet kilon minskar på vågen, så har jag inte riktigt sett det.
Har ju faktiskt lyckats med -7,6 kilo. Men det är inte slut än. Jag skulle vara så sjukt nöjd om jag lyckats går ner 5 (helst 5,4) kg till. Då skulle jag vara så nöjd. Så nu ska jag börja vara duktig och skriva upp det jag äter, dricker och vad jag tränar.
Beach 2012 here we come!
Det är ju härligt att jag har en så fin träningskompis som Victoria. Allt blir roligare när man är två!
söndag 15 januari 2012
Tacksam
Bästa med de senaste dagarna:
- En städad lägenhet
- Fina Frans var hos mig i fredags
- Träningsvärken i magen, benen och armarna - härligt att ha kommit igång igen
- Min allra bästa och fina Malin har tagit examen ♥
Söndagsmys
Känns som om jag börjar komma sakta men säkert in i mitt liv här i Uppsala. Har varit och tränat två dagar i rad och träffat fina vänner. Imorgon börjar vårterminen, min sista termin i min utbildning till lärare. Jag har förberett mig genom att städa hela lägenheten och organisera mitt smink. Känner mig riktigt stolt över mig själv. Ni som inte vet det, så är det faktiskt så att jag hatar att städa. Jag tycker inte att det är värt att lägga ner tid på. Jag kan jätte gärna städa hos någon annan, till exempel min gamle vän Elin. Men hemma hos mig själv. Usch och fy. Det är tråkigt och oftast är inte ens den sköna känslan efteråt värt det. Men idag känns det bra. Jag har städat ordentligt också, dammat lister och skurat hela lägenheten.
Nu sitter jag i soffan, med tända ljus och tittar på handboll. Sverige mot Makedonien i handbolls EM. Livet är rätt bra.
Nu sitter jag i soffan, med tända ljus och tittar på handboll. Sverige mot Makedonien i handbolls EM. Livet är rätt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)