Morgonmänniska?

God morgon!
Morgonstund har guld i mun!
Eller? Jag var inte övertygad när klockan ringde kl 06:00, men efter en dusch så känner man sig helt plötsligt mycket bättre.

Idag ska jag på föreläsningar, lunch, ev. vaxning, gymmet, försöka hinna skriva lite, middag, gå och klippa mig och sen avsluta med basketträning. Fullt upp. På ett sätt gillar jag det, på ett annat, inte. Vill vara lite spontan i bland. Känns ibland som om mitt liv är så himla inrutat. Och som vanligt vill jag gärna ha fler timmar på dygnet. Kanske ska börja vänja mig vid att sova lite mindre. Går det?

Dax att borsta tänderna och cykla till skolan.

Ha en underbar dag!
Ciao!

Tack!

Tack mina kära vänner som gav mig en minnesvärd 25 års present.

I need you now

Picture perfect memories, scattered all around the floor.
Reaching for the phone cause, I can't fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.

Another shot of whiskey, can't stop looking at the door.
Wishing you'd come sweeping in the way you did before.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now.
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.

I guess I'd rather hurt than feel nothing at all.

It's a quarter after one, I'm all alone and I need you now.
And I said I wouldn't call, but I'm a little drunk and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.
I just need you now. Oh baby I need you now.

Måndag

Ny dag ny vecka.
I fredags slutade jag min praktik. Sa hejdå till barnen och skolan. Fick många kramar av de små liven. Kommer faktiskt att sakna dem. Så det var ändå lite trist att säga hejdå. Det kanske är en bra känsla, att jag känner så. Då kanske jag har valt rätt. Eller?

Det är det jag sitter och funderar på nu. Ska jag fortsätta att läsa till lärare? Ska jag inte? I så fall, vad ska jag annars hitta på? Lite panik över det. På fredag ska man ha sökt nya kurser och jag vet inte hur jag ska göra.
Innan denna termin hade jag panik. Jag ville inte fortsätta, jag var sjukt osäker på om det var lärare jag ville bli. Men jag hade inget val, jag hade inte sökt någon annan kurs, jag har inget jobb och jag ville inte flytta hem till Kholm där jag ev kanske skulle kunna få jobba lite.
Så jag fortsatte på lärarutbildningen.

Och nu känns det bättre, min praktik gjorde nog så att det kändes bättre. Men känns det bra? Tillräckligt bra? Det är just det jag är tveksam till just nu.

Var hos en studievägledare i förmiddags. Kanske blev lite klokare. Jag kanske inte ska se det som en tunnel, och att jag sen bara kommer att arbeta som klasslärare i resten av mitt liv. För så är det faktiskt inte, finns ju massa möjligheter egentligen. Jag måste bara ta reda på dem. Sen vikten av att faktiskt ha en examen. Sen kan man gör mycket utifrån den. Jag måste fundera lite till helt enkelt.

Nu ska jag strax iväg hem till Johanna. Sanna är i stan och jag har blivit inbjuden till Johanna för middag. Länge sen jag såg Sanna, så det ska bli himla nice. :)

Dålig!

Jag är en dålig student. Faktiskt. Jag har ingen självdisciplin. Kan inte plugga ordentligt. Är expert på att skjuta upp saker. Blir väldigt trött på mig själv ibland. Varför kan jag inte bara vara duktig? Jag vet ju att jag kommer få panik förr eller senare.

Nu ska jag sticka iväg och springa av mig chokladen jag åt förut. Hittade en ny i affären igår, Marabou premium; Dark Chocolate & mousse. Mums! Men nu mår jag illa och vill ha ett tuggummi men hittar inget.

Nu ska jag göra det jag älskar mest, typ, lira boll :)

Innerligt

"Det kan börja en vanlig dag, som en lätt obekväm aning, det är någonting som inte stämmer, det är någonting i livet som skaver och som inte låter dig vara ifred. Impulsen är lätt att vifta bort, speciellt i vår tid när det finns så mycket att distrahera sig med. Men hur du än bär dig åt så blir det inte bättre. Den där aningen kommer igen och du känner en diffus oro och otillfredsställelse. Det gnager och gnager, och så en dag, eller kanske en sen natt, tar du mod till dig och lyssnar och hör aningen är en fråga, en sats med fem ord: Vad är meningen med livet? Och du tänker: Ja, vad är egentligen menningen med livet? Frågan är inte särskilt unik, den har ställts i sekler, i millennier, sedan urminnes tider då den varelse som kallas människa fick förmågan att föreställa sig morgondagen. Är det här allt, har hon frågat sig, var det inte mer?"

Idag, kom jag hem från en värdelös dag på praktiken. Ok, inte värdelöst. Inget är värdelöst, man blir alltid en erfarenhet rikare. Men idag har jag känt mig överkörd, utnyttjad, trött och stressad. Man kan ha bättre dagar.
Sen ska man komma hem, städa, tvätta, diska och plocka i ordning. Går in i min kombos rum och kollar om hon har städat, om jag ska dammsuga hennes rum eller inte. På hennes nattduksbord hittar jag en bok; "Konsten att leva innerligt". Hm, tänker jag. Tar boken i min hand och lägger mig i hennes fint bäddade säng (i jämförelse med min som, såsom mitt rum, ser helt kaosartad ut) och läser baksidan på boken. Blir intresserad, läser förordet, läser första intro kapitlet och hittar detta stycke där. Jag känner igen mig själv, jag vet den där känslan. Har känt den ibland. Jag tror att det är den känslan som får det att klia i fingrarna på mig. Känslan av att "är det inte mer än detta?" Det är nog den känslan som får mig att packa min backpacker-ryggsäck och dra. För att söka mer. För att söka något, som jag än inte har funnit. Tror jag. Eller är det bara att jag vill se solen gå ner någon annanstans. Miljöombyte?

Jag tror jag måste köpa boken, i alla fall läsa den när min kombo har läst klart den.
Kanske jag kan hitta några svar.

För vad är egentligen meningen med livet?
Varför lever just jag?

Morfar

Även fast man vet om det. Man har vetat det hela livet.
Att allt en dag kommer ta slut.
För mig. För dig. För de. För oss. För alla.
Så känns det, det känns konstigt, skrämmande, oväntat, hemskt och tragiskt.
När något händer som får en att inse.
Att man inte alls är förberedd.
Det kan man nog aldrig vara.

Min morfar är dålig.
Egentligen tycker jag att han borde få dö.
Han vill inte mer.
Men ändå känns det hemskt när jag får veta att han är inlagd.
Han ville dö för mycket, så nu är han där.
Hemskt. Tragiskt.

Han är ändå min älskade morfar.

Bäst

Jag är bäst på att vara oeffektiv!

Kan man få guldstjärna för det?

Sova?

Varför sover jag inte?
Jag ska upp tidigt i morgon och jag ska ha en lång dag. Kom på nu i kväll att jag var tvungen att boka tågbiljett till Arlanda. Har nog inte riktigt hunnit med att jag ska åka i morgon. Inte packat en pryl. Ska försöka att inte ha med mig så mycket. Men ändå.

Har fullt upp. Vill bara stanna upp. Stanna tiden. Vill inte att allt ska gå för fort. Vill hinna med så mycket, men hinner inte med någonting. Kan jag få några extra timmar på dygnet tack?!

Basketen blev inte som jag ville i kväll.
Känner mig lite ensam ikväll av någon okänd anledning.

Önskar att jag bodde nära alla mina nära och kära.
Kan inte alla samlas på ett ställe?

Im back

Länge sen.
Så blir det när man får fullt upp. Jag har fortfarande fullt upp, men nu finns intresset av att skjuta upp allt igen. Illa.
Nu ska jag sova. Har praktik igen.

Helgen var bra. Pappa fyllde 60.


Tänk om man ska försöka bryta mönster?
Om det är helt upp till mig liksom. Fast ännu så minns jag känslan av det där wow:et och hur man skulle vilja ha det.

Nog för idag. Mer imorgon.