Gammal vänskap växer inte på träd

Jag vet, jag borde plugga. Min blogg har aldrig varit så här aktiv som nu. Förra perioden av tentaplugg var jag uppe i Sälen och åkte snowboard och längdskidor och kollade på os istället för att plugga. Denna gång bloggar jag.Förra helgen var jag som sagt hemma i Katrineholm. Ganska mysig stad faktiskt. Skönt att komma hem dit. När jag var där så träffade jag två av mina favorittjejer.

Elin och Julia.

Elin och jag går way back. Dagis. Vi gick på grannavdelningarna, och jag fick vet att det var fröknarna som förde oss samman. Det var i alla fall ett bra beslut av dem. Anledningen till detta var att mina kompisar som jag hängde jämt med; Henrik och Markus och en del med Emil. De hade insett att jag var tjej och ville inte längre leka med mig. :( Hemskt var det. Ledsen var jag har mamma berättat. Att det tog dem några år att komma på det, var väl att jag inte var speciellt "tjejig" när jag var liten. Jag tror att det lätt blir så när man har en äldre storebror som man ser upp till. Jag ville ju vara som han, leka med allt han lekte med. Mina favoritleksaker var mina turtles-gubbar. I alla fall så fick jag börja leka med Elin. En vänskap började som lever än idag. Hur underbart är inte det?

Vad som är ännu häftigare är att hon idag är mamma. En underbar mamma till lilla söta fina Julia. Förstå att min gamle vän, min vapendragare i många år har gått och skaffat sig en liten liten människa. När jag var hemma förra helgen var jag förstås och hälsade på dem. Bästa av allt är att de bor nära där vi växte upp, alltså nära mina föräldrar. Bara en 5 minuters promenad är jag hemma hos Elin och hennes man. När jag var där hade jag förstås med mig min nya tekniska favorit (ja, jag är en pryl-nisse). Här är en underbar bild på en underbar tjej.

Dagens fundering

Varför säger vårdcentralen att de ska ringa upp ett visst klockslag, när de ändå inte håller sig till detta? Jag har nu väntat i 20 minuter på att de ska ringa, 20 min från den tid de sa att de skulle ringa. Irriterande, speciellt när man ska iväg och göra annat så fort de har ringt.

Emma

Jag har en vän, hon är ganska underbar. Hon är väldigt speciell, eller orginell kanske man ska säga. Hon tycker om att slå sina vänner (mig vågar hon inte slå, hon vet att hon får stryk), hon älskar kaffe och snus och sover minst av alla som jag känner. Vi har känt varandra ganska länge, men de senaste åren har vi verkligen hittat varandra. Vilket är underbart. Vi gillar samma musik, trott eller ej. Hon är expert på sms och vi pratar typ aldrig i telefon. Härligt ♥

Hampus

Han tyckte om att ligga på mig. Mest hela tiden.

Du vill alltid samma sak

När man minst anar det ringer ens förflutna upp en. Jag missade faktiskt inte samtalet med mening. Spolade vatten i diskhon så att jag inte hörde förrän det var för sent. Men jag tror inte ens att jag kommer ringa upp.


Först när du tar dig ner på jorden. Först då kan jag vara din vän.

Dramatik??

En annan fundering som tar stor plats i mina tankar i dag är, varför gör man allt för att slippa göra det man måste göra? Är det för man vill ha dramatik (som de sa i filmen igår), man väntar till sista sekund för att man gillar dramat, pirret i magen osv.

Nu har jag till och med uppdaterat min blogg i stället för att plugga. Jag är dålig.

förflutna

Varför kan man inte få något så som man vill ha det, eller så som man önskar sig.
Eller alltså inte få. Kan inte förklara mig.

"wow"
Allt jag ser är en mörk kväll, som lider mot sitt slut, trots att man bara vill stanna tiden. Hur man kan stå och titta på någon utan att tröttna, utan att vilja röra sig, bara va där stilla i en evighet. Den där känslan av att vilja stanna där för evigt, att man inte vill att det ska ta slut. Hur ska man hitta den igen? Kommer man någonsin att finna den igen? Ibland förlorar jag hoppet, man kanske inte kan vara så kräsen, men fa fan, klart man måste vara kräsen. Klart man ska få det bästa eller? Nu visade det sig längre fram att detta inte var det bästa. Men jag tror lätt att känslan var äkta. Så äkta. Sen har nog omständigheterna och allt runt omkring en stor roll i det hela. Men han var ett svin i slutändan.

Allt jag egentligen kräver är ett wow. Är man inte värd det?

Sen är det sjukt hur det ordet flyttar mig tillbaka i tiden och jag minns det som igår. En känsla som jag hittills inte kan jämföra med något annat. Jag tror inte ens jag kan jämföra det med han. Det är faktiskt konstigt, eller så har jag förträngt hur jag kände då, för många år sen.

Jämföra?

Varför jämför man? Why?

Varför jämför man sig med andra, då menar jag mest kroppsligt. Ingen annan kan se likadan ut som någon. Man är som man är, och självklart kan man ändra det. Jag kan till exempel aldrig se ut som Malin (som är 157). Vi har liksom inte samma förutsättningar.

Man kan inte jämföra människor. Så varför försöker man jämföra känslor? Nått man känner för någon kan ju aldrig likna vad man känner för en annan.
Men ändå letar man efter den där känslan som man hade då.

Så svara mig, Varför gör man det??

Why?

Hem ljuva hem

Varje gång är det lika underbart. Att komma hem.
Att jag är så hemmakär, är helt otroligt. Det har jag inte varit förut. Vad har hänt? Jag har i alla fall haft en underbar helg. Fått med det bästa ur livet på en helg.

God mat, skidåkning med far, umgås med världens sötaste lilla Julia, umgås med min gamle goa vän Elin, basketträning med både tjejerna och grabbarna (älskar basket!), umgänge med mor och far, shopping med mor i norrköping, födelsedagsmiddag med några av de allra bästa (jag har underbara vänner), dansning på statt med bästa och superfika på stan, klappar sötaste hunden och kvalitettid med Malin. ♥

Nu blir det snart tåg hem till Uppsala tillsammans med bästa Vickan.

Fast jag vill inte åka hem. Knappt. Jag hinner inte med allt jag vill göra när jag är hemma. Tyvärr. Nej nu måste jag samla ihop mina saker.

Dreams

"Do not give up on your dreams and if you really believe in yourself, you can do anything"

"Go out there and make your dreams come true!"

- Angel Delgadillo

Hitttade citaten när jag kollade igenom mitt fotoalbum från min och Marias resa i Cali. Angel jobbar på en käns barbershop i Seligman i Arizona. En gammal, klok och härlig man.